kroppsideal osv.
statistiken bara fortsätter höjas, det här är nästan läskigt.. haha men ändå äre kul som sagt!
iaf så såg jag och mamma bara på ett avsnitt för hon va så seg på att komma upp, vi såg typ nyss klart det och nu tänker jag gå och lägga mig eftersom jag jobbar imorgon med.
men först tänkte jag ba dela med mig om mina tankar lite.
det är ju väldigt mycket prat om kroppsideal och hur man ska se ut osv. och jag tycker att allt det där är så fånigt. liksom när jag läst olika bloggar och så, då äre alltid olika kroppsideal typ, vissa säger att man ska va kort och ha snygga kurvor, medan andra säger att man ska va pinnsmal och lång, jag förstår inte? kroppsideal kan ju inte finnas om alla strävar efter olika kroppar. jag tror att det egentligen inte spelar någon roll hur man ser ut, vi tjejer hittar alltid nåt att klaga på över våra kroppar. till exempel jag har alltid vare onöjd med min kropp, att jag är lång, för smal, långa ben, tunt hår osv. jag har alltid vare en sån som klagar på allt med mig själv, men nu på slutet har jag kommit på mig själv med att ena sekunden tycka att jag är för smal och andra sekunden tycka att jag är tjock. och egentligen så vill inte jag ha särskilt tjockt hår, jag trivs ganska bra med mitt tunna. så nu på slutet har jag försökt att hitta nåt varje dag som jag är nöjd över (vet att det va nån bloggare som tipsade om det, men minns inte vem) och nu så klagar jag inte så mke längre. visst jag tycker inte att jag har perfekt kropp och jag tycker inte att jag är särskilt vacker, men jag har lärt mig att inte hata mitt utseende, jag trivs faktiskt rätt bra i den jag är, och jag måste säga att mina vänner har hjälpt mig att inse det, så dom ska ha ett stort tack till att mitt självförtroende äntligen har höjts lite, så tack!
och till er alla som inte lärt er att gilla er själva än, försök och kämpa för det! en dag kommer ni förstå vad jag menar, och ni kommer älska känslan av att inte hata er själva!
så lycka till allihopa! :)
iaf så såg jag och mamma bara på ett avsnitt för hon va så seg på att komma upp, vi såg typ nyss klart det och nu tänker jag gå och lägga mig eftersom jag jobbar imorgon med.
men först tänkte jag ba dela med mig om mina tankar lite.
det är ju väldigt mycket prat om kroppsideal och hur man ska se ut osv. och jag tycker att allt det där är så fånigt. liksom när jag läst olika bloggar och så, då äre alltid olika kroppsideal typ, vissa säger att man ska va kort och ha snygga kurvor, medan andra säger att man ska va pinnsmal och lång, jag förstår inte? kroppsideal kan ju inte finnas om alla strävar efter olika kroppar. jag tror att det egentligen inte spelar någon roll hur man ser ut, vi tjejer hittar alltid nåt att klaga på över våra kroppar. till exempel jag har alltid vare onöjd med min kropp, att jag är lång, för smal, långa ben, tunt hår osv. jag har alltid vare en sån som klagar på allt med mig själv, men nu på slutet har jag kommit på mig själv med att ena sekunden tycka att jag är för smal och andra sekunden tycka att jag är tjock. och egentligen så vill inte jag ha särskilt tjockt hår, jag trivs ganska bra med mitt tunna. så nu på slutet har jag försökt att hitta nåt varje dag som jag är nöjd över (vet att det va nån bloggare som tipsade om det, men minns inte vem) och nu så klagar jag inte så mke längre. visst jag tycker inte att jag har perfekt kropp och jag tycker inte att jag är särskilt vacker, men jag har lärt mig att inte hata mitt utseende, jag trivs faktiskt rätt bra i den jag är, och jag måste säga att mina vänner har hjälpt mig att inse det, så dom ska ha ett stort tack till att mitt självförtroende äntligen har höjts lite, så tack!
och till er alla som inte lärt er att gilla er själva än, försök och kämpa för det! en dag kommer ni förstå vad jag menar, och ni kommer älska känslan av att inte hata er själva!
så lycka till allihopa! :)
fyfan
så sjukt less på folk som inte tänker efter innan dom säger saker.
det är inte bara du som har känslor idiot.
det är inte bara du som har känslor idiot.
can't you see my heart is falling to pieces?
läs detta för er egen skull
jag har tänkt på det här enda sen jag läste inlägget på Sofie Nilssons blogg.. om att allt är så ytligt.
förstår egentligen inte hur man kan gå omkring och klaga på folks utseenden osv. man är ju född så? man kan väl inte bestämma hur man ska se ut när man föds? när jag läste det där inlägget började jag tänka på hur jag själv är, jag tror inte jag brukar säga att folk är fula, liksom, visst jag brukar kunna prata skit som folk som har klippt sig, sminkat sig eller klätt sig fult. men det känns som inte riktigt samma sak, för det har dom själva valt. visst äre fel att snacka skit om folk, missförstå mig inte om det, men asså det jag ville få fram va att jag fattar inte folk som klagar på hur andra ser ut, sånt som man inte rår för liksom. man har ju själv hört så mke om sånt, och man tar åt sig så grymt mke! det går liksom inte att låta bli..
en annan sak som jag tänkt på mke nu på slutet är när folk är/blir tillsammans, så kan det bli mke reaktioner, som typ: dom passar verkligen inte tsm, hon är så ful, han förtjänar bättre osv.
jag vet att detta har jag själv gjort många gånger, inte rakt mot dom som andra gjort, men bakom deras rygg..
men sen nu för ett tag sen när det hände en grej i skolan på svenskan, och alla ba: fan va äckligt! dom kan inte va tsm!
då tänkte jag att tänk om det va jag som hade stått där, med någon jag gillade, skulle det då va kul att få såna kommentarer? hur jobbigt skulle inte det va om man visste att hela tiden snacka folk skit om ens förhållande?
man skulle inte palla det! iaf inte jag.
så jag har gett upp med det där och ifall det är två väldigt olika människor som blir tsm behöver man inte tänka: shit dom passar verkligen inte!
utan istället kan man va glad för deras skull! kul att dom kunde finna varann än fast dom inte har samma kompisar osv.
man kan ju liksom tycka att 'oj, jag trodde verkligen inte att det skulle bli dom' men det är ju inte elakt att säga, utan bara mer att man är förvånad.
oj, nu vart det här väldigt långt, men tänk på det här i fortsättningen! tänk om det skulle va ni som alla snacka skit om? det tror jag knappast nån skulle gilla.
jag vet att detta har jag själv gjort många gånger, inte rakt mot dom som andra gjort, men bakom deras rygg..
men sen nu för ett tag sen när det hände en grej i skolan på svenskan, och alla ba: fan va äckligt! dom kan inte va tsm!
då tänkte jag att tänk om det va jag som hade stått där, med någon jag gillade, skulle det då va kul att få såna kommentarer? hur jobbigt skulle inte det va om man visste att hela tiden snacka folk skit om ens förhållande?
man skulle inte palla det! iaf inte jag.
så jag har gett upp med det där och ifall det är två väldigt olika människor som blir tsm behöver man inte tänka: shit dom passar verkligen inte!
utan istället kan man va glad för deras skull! kul att dom kunde finna varann än fast dom inte har samma kompisar osv.
man kan ju liksom tycka att 'oj, jag trodde verkligen inte att det skulle bli dom' men det är ju inte elakt att säga, utan bara mer att man är förvånad.
oj, nu vart det här väldigt långt, men tänk på det här i fortsättningen! tänk om det skulle va ni som alla snacka skit om? det tror jag knappast nån skulle gilla.